Never ever har jag det. Och jag förstår varför nu. Hur mycket jag än försöker får jag inte ut ett skit av det mer än att gråta lite varje dag för det känns som skit. Jag är egentligen en rätt jävla lycklig tjej. Jag har väl i princip allt man kan önska sig utan att låta bortskämd. Jag har familj och vänner som älskar mig, ekonomi som är rätt stabil, en fin lägenhet i stan och mål och drömmar. Men ändå försöker jag så innerligt att få en persons uppmärksamhet som jag inte kommit över. Jag får ingen jävla uppmärksamhet. Inte ens en reaktion från honom. Han är så jävla kall. Och jag hatar mig själv för att jag gillar honom. Men inte fan hatar jag honom för att han låter mig gilla honom. Helvetes jävla skit, fuck it.

I can't explain this feeling
I think about it everyday
And even though we've moved on
It gets so hard to walk away